ANALYS: Det svenska fredsforskningsinstitutet Sipri varnar i sin årsbok för en pågående modernisering av världens kärnvapenarsenal. Samtidigt fortsätter arbetet för en kärnvapenfri värld, men det är ett arbete i motvind.
Bild: Oslo 2017. International Campaign to abolish nuclear weapons tilldelades Nobels fredspris
Under nästa år hålls två stora FN-konferenser om internationella åtaganden för att minska kärnvapentillgången och på sikt skapa en kärnvapenfri värld. Den första konferensen (april 2026) handlar om en uppgradering av NPT, fördraget om ickespridning av kärnvapen från 1968. De dåvarande fem kärnvapenmakterna förband sig att bidra till att kärnvapen inte spreds till fler stater och samtidigt arbeta för nedrustning. Den andra konferensen (november 2026) följer upp Fördraget om förbud mot kärnvapen ett internationellt juridiskt avtal som förbjuder alla kärnvapenrelaterade aktiviteter och strävar efter total eliminering av kärnvapen (se t ex www.meetings.unoda.org. och www.icanw.org),
Men den faktiska utveckling inom kärnvapenområdet som Sipri belyser i sin årsbok (2025) tyder på att FN:s strävan sker i stark motvind. Kärnvapenmakterna har blivit fler ( förutom USA, Ryssland, Kina, Frankrike och Storbritannien senare även Nordkorea, Indien, Pakistan, Sydafrika och Israel). Och i samtliga stater noterar forskarna att stora summor satsas på en modernisering av massförstörelsevapnen.
Ny kapprustning under uppsegling
Dan Smith, Sipris chef, skriver i förordet till årsboken att det finns tecken som tyder på att en ny kärnvapen-kapprustning är under uppsegling och ”jämfört med den förra är riskerna nu sannolikt mer varierande och allvarligare”, skriver Smith.
Antalet stridsspetsar har visserligen minskat på senare år men detta beror i huvudsak på att de större kärnvapenmakterna tar bort föråldrade vapen från sina förråd. Sipri bedömer att vi snart får se en utveckling där antalet nya stridsspetsar överstiger de som byts ut. För närvarande beräknas det totala antalet stridsspetsar till över 9 600, varav 3 900 är utplacerade på olika förband. Det finns dock ingen exakt statistik beroende på bristande öppenhet bland kärnvapenmakterna om deras kärnvapeninnehav.
Risker med artificiell intelligens
Ett sentida fenomen som förvärrat riskerna med kärnvapnen är att användningen av artificiell intelligens (AI) riskerar att försvåra kontrollen av vapenanvändningen hos stormakter och särskilt hos utom-statliga aktörer, t ex separatiströrelsen och kriminella ligor. Motkrafterna finns men arbetar även de i motvind.
Problemet belystes i all tydlighet under sommarens amerikanska kärnforsknings-konferens i Chicago. Samtidigt med konferensen publicerade den ansedda tidskriften Nature ett specialnummer om risker när AI används i kärnvapenhanteringen. I en ledarartikel skriver tidskriften att den snabbt ökande spridningen av felaktig information med hjälp av AI ”kan underblåsa spänningar mellan kärnvapenbeväpnade nationer, rubba den känsliga balansen i kärnvapenavskräckningen och öka oddsen för en oväntad attack.”
I vilken utsträckning AI redan används inom enskilda länders försvarsmakt är svårt att bedöma, men enligt forskarna vid Chicago-eventet finns det risker för att ”hastigheten hos AI-stödda beslut i kombination med potentiella fel från AI ökar risken för misstag i redan livshotande militära beslut”.
Avskräckning utan informationsutbyte
Under efterkrigstiden anammades i öst och väst en militär doktrin som bygger på avskräckning men samtidigt någon typ av informationsutbyte mellan kärnvapenmakterna. Idag är denna dialog inte längre självklar, vilket ytterligare förstärker riskerna vid användning av AI. Tidskriften Nature citerar Karen Hallberg, som är argentinsk fysiker men också generalsekreterare i Pugwash (se fotnot 1), Hallberg säger: “Mest oroande är den nuvarande tendensen till konkurrens istället för samarbete, såväl inom vetenskap som internationella relationer.”
Attacker mot kärnanläggningar
En annan internationell sommarkonferens fäste särskild uppmärksamhet vid andra risker med kärnvapen och kärnkraft. Vid konferensen ”Global Dialogue on Nuclear Security” (den artonde i ordningen sedan 2012) underströks särskilt riskerna med väpnade attacker mot kärnkrafts- och kärnvapenanläggningar runt om i världen. Konferensen samlade I år över trettio ledande säkerhetsexperter från 22 olika stater från sex kontinenter och genomfördes för första gången i Afrika. Initiativtagare är den ideella organisationen NTI, the Nucear Threat Initiative (se fotnot 2). Vid konferensen uttryckte ett stort antal deltagare stor oro över sannolikheten för att väpnade attacker mot kärnkrafts- och kärnvapenanläggningar under de kommande åren. Vid konferensen framhölls även att säkerheten vid kärnvapen- och kärnkraftanaläggningar i många stater fortfarande har ”låg till måttlig prioritet i förhållande till andra nationella säkerhetsfrågor”. I en sammanfattning av konferensens resultat betonades särskilt betydelsen av att öka ansträngningarna för att nå regionala överenskommelser för att trygga säkerheten vid kärnanläggningarna.
Mer kärnvapen köper inte mer säkerhet
En liknande rekommendation görs i Sipri:s årsbok. Dan Smith skriver att dagens ledarskikt i de tre kärnvapenmakterna USA, Ryssland och Kina ser ut att ”vilja undvika ingångna internationella avtal utom när detta passar dem”. För att komma framåt i arbetet för en kärnvapenfri värld är det därför extra viktigt att små och medelstora makter, civilsamhället, den akademiska världen och den privata sektorn insisterar på att alla stater måste arbeta för att återupprätta samarbete (läs: ingå avtal och följa dem) för att lösa gemensamma problem.
”Det kommer inte att bli lätt eller okomplicerat, men det enda sättet att uppnå säkerhet idag är genom internationellt samarbete.”, skriver Smith i årsboken. Sammantaget kan dessa ansträngningar skapa omfattande påtryckningar som kan få även de stora kärnvapenmakterna att minska sina kärnvapensarsenaler.
Smith skrev tidigare i år i sin blogg att det under de senaste trettio åren har det ansetts realistiskt att ge kärnvapen mindre uppmärksamhet. Men detta gäller inte längre. En ny generation måste komma till insikt om att världen behöver ledare som uppträder ”moget och balanserat” när det gäller kärnvapnen. Och dagens ungdomar ”måste komma till insikt om att fler kärnvapen inte köper mer säkerhet.”
Motsägelsefull bild om kärnvapnen bland allmänheten
Vad vet vi om hur civilsamhället ställer sig till kärnvapeninnehavet i allmänhet och kärnvapenupprustning i synnerhet? En fingervisning kan ges av ett forskningsarbete som baseras på opinionsundersökningar i 24 länder och som genomfördes sommaren 2023. Vi bör understryka att undersökningen genomfördes drygt ett år efter den ryska invasionen av Ukraina, vilket sannolikt starkt påverkat resultatet.
VCDNP, Wiens Center för nedrustning och icke-spridning av (se fotnot 3) arrangerade tidigare i år ett seminarium med inledning av Stephen Herzog, professor vid James Martin Center for Nonproliferation Studies, Monterey, Kalifornien (CNS). Herzogs team har genomfört arbetet i samarbete med George Mason University, Virginia, USA och London School of Economics.
Undersökningen visar en motsägelsefull bild av hur de tillfrågade uppfattar kärnvapeninnehavet . Respondenterna kan samtidigt ge stort stöd för nedrustning och anse att kärnvapeninnehav är såväl nödvändigt som användbart.
Herzog exemplifierade med några delresultat från forskningsarbetet:
- En stark majoritet stöder anslutning till fördraget om förbud mot kärnvapen (TPNW) i alla undersökta länder (68–85 %), med minimal skillnad mellan respondenter i det globala nord och det globala syd.
- Endast 31 % av de svarande stöder ensidiga minskningar av USA:s kärnvapenarsenal.
- I ungefär en tredjedel av de undersökta länderna stöder en klar majoritet att deras regering skaffar sig eller utökar kärnvapenarsenaler.
- Totalt 65 % anser att användningen av kärnvapen är moraliskt orättfärdig. Men en stor majoriteter i alla länder också att USA använder kärnvapen som svar på en attack mot en allierad stat.
Stephen Herzog använder begreppet ”strategisk moral” för att förklara den spretiga bilden av opinionsläget. I stället för att ha strikta ideologiska positioner väljer en majoritet av de tillfrågade att” se såväl nedrustningsarbete som beroende av kärnvapen som giltiga medel för att hantera säkerhetsrisker snarare än som ömsesidigt uteslutande mål.” Detta, sade Herzog, bidrar till att förklara uppenbara motsägelser i tidigare studier, som också visat ”att majoriteter samtidigt stödde användning av kärnvapen i vissa scenarier och global kärnvapennedrustning i andra.”
Fortsatt tro på militär avskräckning
Herzog framhöll att undersökningen ger värdefulla insikter om hur världsopinionen ser på det internationella säkerhetsläget och användningen av olika mål och medel. Den “strategiska moraluppfattningen” har gjort att de tillfrågade i dagsläget är fast i tron på att militär avskräckning med kärnvapen fungerar. Detta faktum måste man ta stor hänsyn till inom olika nedrustningsforum som arbetar för en annan syn på internationell säkerhet, bland annat de två stora konferenserna i FN nästa år.
Fotnot 1: Ett stort antal forskare verksamma I den svenska grenen av Pugwash publicerade sig i detta magasin under hösten 2024 och 2025. Se: www.pugwash.se
Fotnot 2: Nuclear Threat Initiative (NTI), är en enskild internationell organisation som verkar för att minska hoten från massförstörelsevapen, särskilt kärnvapen och biologiska vapen. NTI publicerar årligen ett NTI Nuclear Security Index. NTI säger i sin programförklaring att man vill arbeta för att minska beroendet av kärnvapen och förhindra deras användning.
Fotnot 3: VCDNP är en internationell icke-statlig organisation som startats på initiativ av bland andra den den österrikiska regeringen och James Martin Center for Non-proliferation Studies i Monterey. Organisationen har varit verksam i Wien sedan 2011 och är även aktiva inom ett europeiskt forskningsnätverk som arbetar för icke-spridning av kärnvapen och föt nedrustning, ett arbete som stöds av Europeiska unionen.
Jöran Hök är medlem av redaktionen för Mänsklig Säkerhet
Redaktör: Gerd Johnsson-Latham
