ANALYS: Med dagens takt beräknas halten koldioxid i atmosfären vara 70 procent högre i slutet av 2025 jämfört vid den första klimatkonferensen 1992. Trots det nämns inget om utfasning av fossila bränslen i COP30 sluttext vilket väckte stor besvikelse. Med nuvarande utsläppsnivåer väntas den globala temperaturökningen nå 1,5 grader om ungefär fyra år och 2 grader omkring 2050 jämfört med förindustriell tid.
Parisavtalets mål – och verkligheten
Den trettionde klimatkonferensen, COP30, i Belém Brasilien, är nu avslutad. Inför mötet betonades hur avgörande det var att fatta beslut om att snabbt minska utsläppen av växthusgaser. Det har gått tio år sedan Parisavtalet skrevs under av i stort sett alla världens länder, men utsläppen fortsätter att öka.
Parisavtalet slår fast att den globala temperaturökningen ska begränsas till väl under två grader och ansträngningar göras för att hålla ökningen under 1,5 grad Celsius jämfört med förindustriell nivå.
På COP28 i Dubai gjordes den första globala översynen av ländernas klimatarbete. Översynen pekade på behovet av att de globala utsläppen av växthusgaser skulle nå en topp senast 2025. Länderna enades om att:
- gradvis lämna fossila bränslen inom energisektorn senast 2050
- tredubbla den globala, förnybara energiproduktionen till 2030
- fördubbla takten i energieffektivisering till 2030
Vart femte år ska länderna skicka in uppdaterade klimatplaner, Nationally Determined Contributions (NDC), med stärkta åtaganden. 2025 var det fem år sedan länderna senast tog fram sina NDC:er. Inför COP30 hade endast fem procent av världens länder sänt in sina NDC:er i tid, den 10 februari i år. När klimatkonferensen startade hade fortfarande 77 länder inte lämnat in någon NDC, bland dem Indien, Saudiarabien och Argentina. EU, där Sverige ingår, lämnade inte in sin NDC förrän strax innan konferensen började.
NDC:erna räcker inte
Enligt Climate Action Tracker är det bara två länder som har klimatplaner i linje med 1,5-gradersmålet: Storbritannien och Norge. Detta visar svagheten i det rapporteringssystem som gäller. Det är bara de territoriella utsläppen som underlagen i ländernas NDC:er utgår ifrån. Både England och Norge är stora producenter av fossila bränslen.
EU:s gemensamma NDC anses inte heller tillräcklig för att klara 1,5-gradersmålet. Efter interna oenigheter enades medlemsländerna till slut om att utsläppen ska minska med 66–72 procent till 2035 jämfört med 1990. Oenigheten förklarar den sena inlämningen av unionens NDC. För att klara 1,5-gradersmålet krävs minst 77 procents minskning enligt Climate Action Tracker – ett oberoende samarbetsprojekt mellan organisationerna Climate Anlytics och New Climate Institute .
Om alla inlämnade NDC:er genomförs, väntas de globala utsläppen bara minska med 12 procent till 2035 jämfört med nivån 2019. För att klara 1,5-procentsmålet behövs minst 60 procents minskning.
Ingen färdplan för att fasa ut fossila bränslen
Under COP30 krävde omkring 80 länder att konferensen skulle besluta om en global färdplan för att avveckla fossila bränslen – en nödvändighet för att nå klimatmålen. Tidiga utkast innehöll sådana skrivningar, men motståndet mot att en sådan färdplan skulle finnas med i slutdokumentet var mycket starkt från de som företrädde den fossila sektorn. Länder med Saudiarabien och Ryssland i spetsen vägrade acceptera att fossila energislag togs upp. Till mötet hade cirka 1 600 lobbyister från fossilindustrin ackrediterats, och i sluttexten försvann alla formuleringar om avveckling av fossila bränslen.
Som en reaktion på att någon färdplan för avveckling av fossila energislag inte finns med i slutdokumentet från COP30 tog Colombia och Nederländerna initiativ till att en separat process för att ta fram en sådan färdplan. Ett första möte ska hållas i Santa Marta i Colombia i april nästa år. Avrapportering ska ske på COP31.
Tropiska skogar och urfolks rättigheter
Hoten mot de tropiska regnskogarna var ett annat centralt tema på konferensen. Här lanserade Brasilien en ny permanent regnskogsfond, Tropical Forest Forever Facility, där en femtedel av pengarna ska gå direkt till urfolken som lever i och skyddar skogarna. Fonden välkomnades av många organisationer, men resurserna är ännu långt från målnivån.
Brasilien valde att lägga COP30 i staden Belém som en markering av Amazonas betydelse och för att urinnevånarna skulle få tillfälle att synas och delta. Över 300 representanter för urfolken var ackrediterade till klimatmötet, vilket är rekord. Ytterligare personer från Amazonas urfolk reste med flodbåt till Belém för att visa sitt missnöje med vad som pågår i deras skogar.
Brasiliens president Lula tog i sitt inledande tal till deltagande ledare upp behovet av en färdplan för att minska avskogningen. Under konferensen kom utfasningen av fossila energislag att överskugga frågan om avskogning. Så, trots att åtminstone 92 länder ville ha med en färdplan för avskogning, finns någon sådan skrivning inte heller med i slutdokumentet. I det avslutande plenarmötet lovade dock konferensens president, Corrêa do Lago, att Brasilien som ordförandeland fram till nästa klimatkonferens ska agera för att ta fram en färdplan för minskad avskogning som ska läggas fram på COP31.
Klimatfinansiering
De ökande konsekvenserna av klimatförändringarna – värmeböljor, torka, översvämningar, bränder och hälsoproblem – medför snabbt växande kostnader.
”Loss and damage” har därför blivit en allt mer framträdande fråga på klimatkonferenserna. Åtgärder för att minska konsekvenserna av klimatförändringen, klimatanpassning, är den andra sidan av samma mynt. Eftersom utvecklingsländerna drabbas hårt och saknar de ekonomiska resurser som krävs för att förebygga och åtgärda skador på grund av klimatförändringen är de hänvisade till bidrag från de länder som historiskt har orsakat utsläppen av växthusgaser.
Utvecklingsländerna hänvisar främst till artikel 9.1 i Parisavtalet, som säger att utvecklade länder ”skall tillhandahålla” medel för klimatfinansiering. I praktiken innebär detta pengar tillhandhållna av stater och inte i form av lån. Några bindnade åtaganden från den rika världen gavs inte på COP30. Överenskommelsen på senaste COP-mötet gäller fortsatt, vilket innehåller ett mål på 300 miljoner dollar per år, liksom en allmänt hållen inriktning att nå 1,3 triljoner dollar 2035. EU har agerat mot att mer pengar ska ges till klimatanpassning, men nu gjordes en överenskommelse att en viss del av klimatpengarna ska gå till detta område. De kostnader som klimatförändringen orsakar och de åtgärder som krävs för klimatanpassning kommer enligt bedömningar att vara betydligt större än de summor som nu har överenskommits.
USA uteblev helt
USA deltog inte på COP30 – vilket var första gången landet saknats vid ett klimatmöte. Ett av president Trumps första beslut efter sin återkomst till makten var att lämna Parisavtalet. Utträdet blir bindande i januari 2026. Att världens historiskt största utsläppare saknas vid förhandlingsbordet försvårar möjligheterna att nå fram till starka globala överenskommelser.
COP30 – ännu ett missat tillfälle
Utfallet av COP30 får betraktas som ännu ett misslyckande vad gäller överenskommelser och länders åtaganden för minskade utsläpp av växthusgaser.
Det sker samtidigt som fönstret är på väg att stängas för att klara både 1,5 och 2 graders temperaturhöjning jämfört med förindustriell tid. I takt med att klimatförändringens konsekvenser ökar ser vi hur motsättningarna mellan de fattiga och rika länderna ökar. På COP30 tog det sig uttryck i att intiativ togs av utvecklingsländerna utanför det FN-ledda arbetet för att att ta framfärdplaner avseende avveckling av fossila bränslen och stopp för avskogning.
Brist på politiskt ledarskap
Ett illavarslande tecken på att klimatkrisen fortfarande inte ses som en kris är frånvaron av politiskt ledarskap för att driva fram kraftfulla och bindande överenskommelser för den omställning vi står inför. USA är förstås det mest slående exemplet på detta. Men även Sverige utmärkte sig här. Ingen representant från Sveriges regering var representerad på konferensen. Inte heller på det inledande förmötet, då ledare från ett antal länder deltog, fanns Kristersson på plats.
Internationella överenskommelser krävs – formerna behöver ses över
Allt fler röster hörs nu som anser att formerna för FN:s klimatkonferenser behöver förändras. Ambitionsnivån blir för låg i slutdokumenten från konferenserna då konsensus krävs för att de ska antas. De fossilproducerande länderna och aktörerna blockerar beslut och åtgärder som klimatomställningen kräver. Eftersom internationella överenskommelser krävs för att klara klimatmålen behöver länderna mötas i FN:s regi. En förhoppning är därför att de initiativ som togs på COP30 följs upp i separata processer som tar fram färdplaner på utfasning av fossila bränslen och för att stoppa avskogningen. Förslagen bör sedan läggas fram för beslut inför nästa års klimatkonferens, COP31. Då kommer ordförandeskapet att delas mellan Turkiet och Australien medan mötena kommer att förläggas till Turkiet.
Roger Bydler är medlem av Mänsklig Säkerhets redaktion. Han har haft chefsroller inom IT och transport i Vägverket och i nordiska och internationella företag.
Redaktör: Gerd Johnsson-Latham
