Redaktionens lästips inför jul och nyår

Kära skribenter och läsare!

Tack för i år och ha nu sköna helger och njut av den ledighet ni kan få. 
Nu tar redaktionen för nätmagasinet Mänsklig säkerhet ledigt över Jul, Nyår och Trettonhelgen och återkommer efter dessa lästips mm med nya texter den 8 januari 2026.

Vi önskar er en GOD JUL och ett riktigt GOTT NYTT ÅR.

Anders, Gerd, Lotta, Johan, Jöran, Carin och Roger. 

Här våra tips på vad ni kan ägna er åt framöver:

Julbokstips 2025 från Anders Mellbourn

Johan Erséus, Tisdagsklubben. Amelie Posses antinazistiska motståndsrörelse, Polaris, 571 sid
Mark Klamberg, Folkmord. Sverige och kampen om ett begrepp, fri tanke, 177 sid
Martin Kragh, Historiens återkomst. Europa och världsordningens sammanbrott, fri tanke, 278 sid
 Erik Åsard, Hitlers väg till makten. Weimarrepubliken från demokrati till diktatur, Historiska media, 276 sid

Rysslands krig mot Ukraina fortsätter skamligt att bestämma vår tid. Det syns också i bokutgivningen, inte minst genom att skönlitteratur från Ukraina får plats i svensk översättning. För strömmen fackböcker hänvisar jag till andra anmälare. Martin Kraghs Historiens återkomst ligger befogat högt på försäljningslistorna. Det är ingen tillfällighet. 

Men det har också varit ett år med minnen av andra världskriget – 80 år sedan krigsslutet, debatter om folkmord och om begreppet kan tillämpas på Israels krigföring i Gaza och om hotet mot demokratin. Har vi nått vår tids 1933, inte i Tyskland men nu i USA? Här finns tre titlar att uppmärksamma. 

Under krigsåren 1940 – 1945 samlade den excentriska adelsdamen Amelie Posse en tisdagsklubb av antinazister, framför allt från de högre kretsarna, för att diskutera utvecklingen och samla motståndet om Sverige skulle angripas. Johan Eerséus berättar på kanske något för många, men alla lättlästa, sidor Tisdagsklubbens historia.
Det är en märklig berättelse om ett sammanhang där både prinsar i kungahuset, blåblodig adel, bildade liberaler och gamla kommunister möttes med självklara anspråk på att ta sin givna plats i offentligheten (även om mycket skulle vara hemligt) samtidigt som de närmast självklart närbevakades och telefonavlyssnades av säkerhetspolisen. I kretsen fanns också färgstarka företrädare från brittiska ambassaden som förberedde och genomförde sabotage och attentat mot det tysk-svenska handelssamarbetet. Det är ibland hisnande läsning, enkelt och pedagogiskt kronologiskt upplagt månad för månad under krigets utveckling. På köpet får läsaren därmed en god historiesammanfattning av krigets förlopp.

Folkrättsprofessorn Mark Klamberg har skrivit en kort bok om folkmord som säkert kommer att fylla en plats också som kurslitteratur. Han reder ut begreppen, diskuterar huruvida folkmord ska ses som något allvarligare än brott mot mänskligheten och redovisarar de få rättsfall som drivits om folkmord. Här ägnar han välmotiverat en stor del av framställningen åt den svenske domaren och ämbetsmannen Lennart Aspegren som gjorde en avgörande insats i tribunalen om folkmordet i Rwanda 1994. Personligt berörande är hans samtidigt juridiskt torra redovisning av hur han till följd av krigsutvecklingen tvingas ändra sin första bedömning av kriget i Gaza till att försommaren 2025 konstatera att Israels krigföring måste ses som folkmord.

Uppsalaprofessorn Erik Åsard är väl känd som bedömare av politik i USA och ägnar slutkapitlet i sin nya bok om Hitlers maktövertagande åt att diskutera lärdomar från 30-talets utveckling när vi ser vad som händer i Trumps USA. Han visar på likheter mellan Trumps och nazisternas retorik men också på samhällsskillnaderna mellan 30-talets Tyskland och dagens USA.
Huvudframställningen är en bland många goda skildringar av Weimarrepublikens uppgång och fall men utmärker sig med att mer inrikta sig på det politiska spelet och något mindre på de ekonomiska och kulturella förhållanden i 20- och det tidiga 30-talets Tyskland som annars, inte minst i populärkulturen, kommer i förgrunden i skildringen av denna samtidigt skrämmande och farligt upphetsande tid.

Lästips från Gerd Johnsson-Latham

”Ryssland och kriget om historien” av Klas-Göran Karlsson

Klas- Göran Karlsson visar i sin bok hur Vladimir Putin förvrider historieskrivningen för att legitimera ett stor-Ryssland som Putin påstår har tusenåriga rötter tillbaka till Kievriket. I dagens alltmer totalitära Ryssland tillåts varken reell politisk opposition eller akademisk frihet som kan ifrågasätta Putins hemsnickrade historiesyn, där starka män för landet framåt medan folket spelar en underordnad roll. Talande nog blev det inget hundraårsfirande 2017 av revolutionsåret 1917. Istället föraktar och förkastar Putin kommunismen och ledare, inklusive Lenin, som förhandlat bort ryska områden, bl a Krimhalvön. Från 1990 framhåller Karlsson har nationalismen med stöd av den ortodoxa kyrkan ersatt kommunismen som enande kraft i Ryssland.  

Karlsson visar, liksom många andra historiker, hur Ruriks ätt som grundade Kievriket inte alls var några moskoviter. De första som kom att kallas moskoviter höll till kring Moskva och samarbetade med mongolerna i Gyllene Horden, och deras ledare tjänade rikligt med pengar på den handel som mongolerna bedrev. Tsarerna Ivan II och Ivan IV, den senare samtida med vår (periodvis lika galne) Erik XIV, etablerade ett mer självständigt rike. Det var i konkurrens med Hansan och det dåtida Stor-Polen, då i allians med Litauen. Karlsson menar att det var först efter den s k ”Stora oredan” och släkten Romanovs makttillträde med Peter I som man kan tala om framväxten av ett Ryssland. Det var alltså ett halvt årtusende senare än vad Putin påstår. 

Därmed faller också Putins imperialistiska och koloniala anspråk på en rad områden, bl a Ukraina, som inte alls ”alltid” tillhört Ryssland.

I Putins historieskrivning ingår också påståendet att västmakterna hjälpte nazisterna under andra världskriget och att Ryssland ensamt slog nazisterna och ”befriade” Östeuropa. I Putins Ryssland framställs ryssarna både som kapabla och som offer – aldrig förtryckare och förövare, t ex av våldtäkter på hundratusentals kvinnor och flickor i andra världskrigets slutskede.

Putins krig mot Ukraina bygger på kulten av det ”Stora fosterländska kriget” och även av Stalin, vars brutalitet sopas under mattan. 

Jag vill varmt rekommendera Karlsson välskrivna och tankeväckande bok som utöver ovanstående också belyser den skruvade synen på Rysslands ”överlägsna” andlighet och kultur som utgör grunden för – men inte hindrar – den aggressivitet, brutalitet och de hot som nu riktas mot både Ukraina och oss andra i Europa.

 ”Demokratin dör i hettan”, av Erika Bjerström.

Klimatkatastrofer är inte oundvikliga men deras lösningar motarbetas aktivt. 

Erika Bjerström, SVT:s första (och sista?) globala klimatkorrespondent beskriver hur svårt det är att inte bara åtgärda problemen utan att ens få berätta sakligt och faktabaserat on vad som händer. Längst går Trump som t o m (i stil med boken 1984) förbjudit ord som nämner krisen.

SVT, som liksom all media mest tycks jaga olika former av ”likes”, har signalerat till Bjerström att hon ska tona ner reportagen så att de inte oroar och skrämmer folk. Några motsvarande signaler syns dock inte när det gäller gängbrottslighet. Och definitivt inte rysk aggression där svenska ministrar istället talat om att vi redan är i krig.

Bjerströms faktaspäckade men lättlästa bok visar både på de accelererande klimathoten och hur de förvärrar fattigdom (samtidigt som Sverige, USA m fl skär ner biståndet. Det enskilda land som hittills drabbats värst av klimatförändringarna är USA, (motsvarande cirka 2 % av BNP) med bl a bränder i och kring Los Angeles 2025 vilket gjort att försäkringsbolag slutat försäkra många människors tillgångar.  

Oljeindustrin, som är den mest lönsamma i världen, driver aktivt på med fake news för att undergräva och stoppa klimatarbete världen över. Detta faller i god jordmån i en nygammal värld där högerpopulistiska, nationalkonservativa (och kvinnofientliga) krafter som i Trumps och Vance’s USA liksom inom EU och på en rad andra håll i världen sväljer oljelobbyns påkostade kampanjer. 

Obegripligt nog anses det manligt och smart inom högerextrema kretsar att gå emot fakta och motarbeta den klimatförstöring vi varje dag ser bevis för. (Hål i huve’t tycker jag.)

Bjerström citerar Jimmie Åkessons uttalande i mars 2025 om att det är dags att förpassa klimatlagar till ”den klimatpolitiska kyrkogården” och ersätta den med en annan grön omställning – nämligen den militära upprustningen (som passar ett nationalistiskt mansdominerat och styrkevurmande parti som SD). 

Framgångarna bland högerpopulister och nationalkonservativa 2025 shar lett till att USA lämnat Parisavtalet, och skurit bort klimatsatsningar med parollen ”Drill baby, drill. EU som länge var världsledande drar ner på satsningarna och det samma gäller Sverige.  Det som neutralt kallas Näringslivets medieinstitut i Sverige finansierar med hjälp av Hans Bergström lobbyism åt skogsindustrierna vars överkapacitet driver på fossilutsläppande avverkningar.

Bergström visar hur många kvinnor aktivt ifrågasätter den utstakade väg som nu ser ut att leda mot katastrof. Det gäller Lisa Röstlund med böcker om lobbyismen kring svensk skog liksom om norsk dubbelmoral och olja, Naomi Klein om snedvriden ekonomi och den unga generationen med juristerna i Auroramålet. Och Greta Tunberg förstås. Alla – liksom Bjerström själv – har som boken visar överösts med hat och hot, både för det de i sak framför och för att de är kvinnor som ifrågasätter maktfulla mäns agendor.  

Dagens värld tycks visa på demokratins svaghet och oförmåga att lösa kriserna. Många, särskilt unga, i olika politiska läger vill hellre se auktoritära ledarskap. Men det kan med dagens autokrater istället fördjupa kriserna ännu mer.

För att få lite hopp i klimatarbetet vill jag tipsa om en text som visar att europeiska väljare- i motsats till många av sinaledare – är angelägna om att lösa problemen. Främst genom att införa starkare begränsande regelverk rörande utsläppen. 

Jag vill också peka på skönlitteratur och biografier som kan ge stöd i mörka tider. Inte som undanflykt men för att ge perspektiv. Därför tänker jag under helgerna läsa Laszlo Krasznahorkais bok ”Ungerska nationens säkerhet” som sägs vara en bok om meningen med livet samt Lea Ypis ”Förödmjukelse”. Ypi tar upp trådar från sin förra utomordentliga bok ”Fri” och återskapar sin mormors och släktens liv i det sönderfallande ottomanska väldet. Jag hoppas också få tid att äntligen läsa Niels Fredrik Dahls ”Fars rygg” ochse om alla bra filmer, bl a ”Tar”, som nu finns på SVT play.

Johan Schaars lästips inför jul och nyår 2025

Fyra böcker, två lästa men ännu inte utgivna och två utgivna men ännu olästa, och en hundraårig tidskrift hör till mina tips inför helgerna.

Först kan jag till min glädje upplysa om att en författare jag länge hoppats ska bli översatt får möta svenska läsare under 2026. Det handlar om den palestinske juristen och människorättskämpen Raja Shehadeh, god vän till Mänsklig Säkerhets redaktion och flera gånger översatt och publicerad av oss, senast med en kommentar till katastrofen i Gaza skriven tre dagar efter den 7 oktober, 2023. Det är Celanders förlag som ger ut dels hans korta What Does Israel Fear from Palestine från 2024, om bakgrunden till det som hände den 7 oktober, och hans kanske mest lästa bok, Palestinian Walks, utgiven 2007. Den beskriver de djupgående och brutala förändringar den israeliska ockupationen påtvingat det palestinska samhället, gestaltade genom landskapets förvandling på Västbanken, ett landskap som den vandrande naturälskaren Shehadeh känner bättre än de flesta. Den som inför läsningen vill stifta närmare bekantskap med honom kan läsa eller på Youtube se New York Times stora intervju med honom från den 20 december. Vi ser fram mot hans möte med en svensk publik.

Tidskriften The New Yorker fyllde hundra år 2025. Den speciella mixen av dagsaktuellt, ironi och lustigheter, musik, litteratur och film, mat och nöjen i The Big Apple, och fördjupningar i form av The long read och Reporter at large, med höga krav på stil och saklighet, gör New Yorker till en publikation som alltid fångar, intresserar och överraskar. 

I jubileumsnumret fastnade jag särskilt för Lawrence Wright (känd för den Pulitzer-belönade boken om Al Qaida och 9/11 – The Looming Tower) och hans långa artikel Sisterhood, om en grupp katolska nunnor från en kontemplativ och tillbakadragen orden i Texas, inte så olik karmelitersystrarna , som börjar besöka en grupp dödsdömda kvinnor i deras fängelse. Det är den uppslagsrike diakonen och boskapsfarmaren Ronnie som tror att de som valt och de som tvingats till avskildhet och isolering i sin spegling har något att ge varandra. Och så blir det, identiteter och föreställningar kommer att förändras i grunden. Samtidigt pågår kampen för benådning bland de som väntar på sin avrättning. Många har en bakgrund av missbruk, trauman och övergrepp som domstolarna bortsett från, andra utsätts för rena justitiemord när bevis till deras fördel ignoreras, i en delstat som gärna avrättar – fem 2024, fem hittills 2025.      

I en färsk dokumentär bjuds vi in till New Yorkers redaktion, vägledda av chefredaktören sedan många år David Remnick. Där får vi bl a höra berättelserna om hur det amerikanska folket kom att inse konsekvenserna av atombomben över Hiroshima, hur James Baldwin skapade ett titthål in till livet som svart i USA, och hur valet av omslag går till, ofta geniala kommentarer till samtiden. Den som väljer The New Yorker har en alltid underhållande följeslagare under 2026, på nätet och/eller i pappersform.

Så till det olästa – vi har väl alla en väntande hög böcker av mer eller mindre ångestskapande höjd. Låt mig förklara varför två finns i min egen hög.  Där ligger We the People, A History of the US Constitutionav den oerhört produktiva Jill Lepore, som f ö ofta skriver i The New Yorker. Inte att förvåna har hon en dubbelprofessur i amerikansk historia och juridik vid Harvarduniversitetet. Den amerikanska författningen betraktades länge som höjden av mänsklig förmåga när det gäller att demokratiskt styra ett land med dess checks and balances. Den kopierades därför av många länder med nyvunnen självständighet. Grundlagsfäderna formade den som motsatsen till den enväldiga brittiska monarki USA just frigjort sig från. Författningen skulle vara svår att ändra och stå i vägen för försök till våldsamt maktövertagande. Det är över femtio år sedan det senaste tillägget till författningstexten. Ändå ser vi nu hur en maktfullkomlig exekutiv makt i gestalt av en korrupt president lyckas ta kontroll över både den lagstiftande och dömande makten. Hur kunde det ske? Jag hoppas att Lepore ska svara på den frågan.

En annan bok som väntar på läsning är Mark Klambergs nyutgivna Folkmord; Sverige och kampen om ett begrepp, över ett plågsamt aktuellt ämne. Professorn i folkrätt reflekterar över det som av lekmän, om än inte av folkrättsspecialisterna själva, betraktas som det yttersta brottet. Särskilt intressant blir det att följa hur folkmordsbegreppets upphovsman Raphael Lemkin, jude, bördig från det som idag är Lviv i Ukraina, som flykting verkade i Sverige under några krigsår. Klamberg har varit i arkiven och uppenbarligen hittat mycket av intresse kring Lemkins liv och gärning. Om Lemkin kan man f ö också läsa i Philippe Sands Vägen till Nürnberg, en bok som färdigläst faktiskt vandrat in i min bokhylla, och som starkt rekommenderas.

Lästips inför Jul och nyår från Jöran Hök

Dagarna kring jul och nyår är perfekta dagar för att beta av den där högen av alster du lagt åt sidan tidigare i år, men helgdagarna är också en tid för att inspireras av nya boktitlar eller tidskriftsartiklar. För det finns det genvägar. Tidskriften Respons, som numera utkommer i tryckt form med två späckade nummer årligen, är ett bra sätt att orientera sig i det nya som produceras eller översätts i Sverige med tonvikt inom samhällsvetenskap och humaniora. I det senaste numret finns många spännande recensioner som berör Mänsklig säkerhets kärnområde. Här nämner jag bara fyra. men det finns fler! 

Lars Ericson Wolke skriver om Ove Brings nya bok om Sveriges långa historia som neutral stat (Sveriges allianser genom 200 år, Ekerlids, 2025). Neutraliteten har visserligen många gånger ifrågasatts, men en lärdom är att neutraliteten respekterats och att landet undgått att dras in i förödande krig. Ericson Wolke skriver att Bring med sin nya bok fördjupat men även komplicerat vår förståelse för de olika former som svensk säkerhetspolitik tagit sig under skilda kriser och krig – allt detta fram till det plötsliga avsteget med inträdet i Nato.

Ulf Bjereld recenserar en ny forskarantologi som behandlar just detta avsteg – eller insteg om man så vill. Statsvetaren Ingvar Mattson är redaktör för en ny antologi Sverige i Nato, Dialogos, 2025,  vars syfte är att belysa konsekvenserna av anslutningen. En fråga värd att problematisera är betydelsen av den sentida omkastningen i amerikansk utrikespolitik, som berörs av flera författare i boken. Men viktiga kritiska frågor besvaras dessvärre inte, konstaterar Bjereld.  Till exempel inte varför den dåvarande regeringen så brådstörtat bytte bort neutraliteten och varför detta skedde utan grundläggande möjlighet för folkflertalet att ingående ta del av argumenten och ta ställning till olika alternativa möjligheter.

Wilhem Agrell belyser de hemliga förberedelser som gjordes under det ”kalla kriget” för organiserat motstånd och exilregering vid ett sovjetryskt anfall. Johan Wennström, forskare vid försvarshögskolan, har skrivit en ny bok om olika ansatser till motståndsgrupper (Sveriges sak var vår. Den hemliga svenska motståndsrörelsen, Bonniers 2025). Denna typ av forskningsarbete är extra besvärligt, inte minst med tanke på att verksamheterna var tvungna att ske utanför offentligheten. Agrell är imponerad av Wennströms forskningsinsats om den motståndsrörelse som aldrig såg dagens ljus.

Marie Demker recenserar Cecilia Uddéns hågkomster från över 40 år av journalistik i konfliktzoner (Allt har en smak av aska, Bonniers 2025). ”Genom sin långa och oavbrutna erfarenhet tillför Uddén ett humanitärt perspektiv i den upphetsade diskussionen om journalistikens saklighet och opartiskhet” skriver Demker. Den som vill veta mer om detta och ta del av mycket annat från Uddéns mångåriga arbete som korrespondent får med andra ord ett spännande förslag till julklappsbok!