ANALYS: Uppseendeväckande och inhumana konsekvenser av regeringens migrationspolitik har väckt starkt folkligt motstånd. En ny politik krävs som bygger på respekten för mänsklig värdighet, tilltron till migranternas strävan och förmåga och ett förutsägbart rättssamhälle. Kan vi återigen bejaka migrationens utvecklingseffekter? Lyssnar den politiska klassen detta valår?
Många röster för en ny politik
En ny migrationspolitik växer fram. Men den formuleras inte av riksdagspartierna utan av en kör av röster: migranternas vänner och arbetskamrater, fackföreningar, religiösa samfund, civilsamhället, kommunpolitiker, näringslivet, forskare, jurister, författare och opinionsbildare från höger till vänster. Den bygger inte på skrönor om migranterna som brottslingar och snyltare utan på kunskap om medmänniskor som arbetar och vill ge sina barn en trygg och säker uppväxt. Den har inte ”stram” som honnörsord utan är en berättelse om mänsklig strävan, lika gammal som vår tillvaro på jorden. Den drivs av den skam många känner inför den rådande migrationspolitikens brutala uttryck och av insikt om demografiska och arbetsmarknadsmässiga realiteter i Sverige.
Ingen retorik om att bekämpa gängbrottslighet och förbättra integrationen förmår dölja dess syfte: att göra det så svårt, osäkert och obehagligt som möjligt att bosätta sig i Sverige. Undertexten är en främlingsfientlig nationalism. Det handlar om att genomföra Sverigedemokraternas villkor för Tidöregeringens maktinnehav, som Socialdemokraterna funnit det opportunt att ställa sig bakom.
Svenska värderingar
Den nya migrationspolitiken är inte färdigformulerad och konkret, det handlar snarare om att en mylla bereds ur vilken en ny politik kan växa fram. Där finns respekten för den enskilda människans värdighet, insikten om familjens betydelse för integrationen, försvaret av det förutsägbara rättssamhället. Svenska värderingar kanske man kunde kalla denna mylla.
Politiken i Sverige, EU och USA är påtagligt resistent mot evidens och forskning om migrationens drivkrafter, dynamik och resultat, en tendens som vuxit sig allt starkare de senaste tio åren och som i Sverige innebär att lagstiftaren ignorerar sakkunskap och remissvar om den föreslagna politikens risker och konsekvenser.
Den holländske migrationsforskaren Hein de Haas har gjort en systematisk analys av de myter som föder migrationspolitiken i väst. När den omfattas av en stark konsensus, vilket fram till idag har varit fallet i Sverige, har en annan syn svårt att tränga igenom. De Haas efterlyser en ny berättelse om människors strävan och förmåga som migrationens sanna drivkrafter. Nu har den stora uppmärksamheten i Sverige kring såväl enskilda människors lidande som de problematiska samhällseffekterna av den förda politiken skapat förutsättningar för en ny berättelse och en ny politik.
Bejaka migrationens utvecklingseffekter
Är det rentav dags att återvända till ambitionen att skapa en hållbar, global migrationsordning som bejakar migrationens potentiella och väldokumenterade utvecklingseffekter – för migranten och för ursprungs- och destinationslandet? En lång process av analys, kunskapsuppbyggnad och förhandlingar i FN:s regi resulterade 2018 i antagandet av två icke-bindande ramverk om migration och flyktingskap som Sverige tillsammans med mer än 160 andra stater ställde sig bakom. Där presenterades förslag till reformer som syftade till en ”ordnad, säker och reguljär migration,” som också skulle minska de risker migranter och flyktingar utsätts för.
Det starka motståndet mot den förda migrationspolitiken har tagit den politiska klassen i Sverige med överraskning. Förmår den läsa skriften på väggen detta valår, återvinna också utlandsfödda väljares förtroende och lägga dagens dysfunktionella migrationspolitik bakom sig?
Johan Schaar är medlem av Mänsklig Säkerhets redaktion.
Redaktör: Gerd Johnsson-Latham
