ANALYS: 2026 har startat turbulent. Till autokratierna i Ryssland och Kina, som konsekvent slår ner opposition och hotar närområden, ansluter sig nu USA under Trump. Vad gör vi när ”moderskeppet” överger sin roll som västvärldens värdemässiga och militära försvarare och både delar och gynnar motståndarsidans världsbild?
Folkrätten satt ur spel
USA:s kidnappning av Venezuelas president Maduro, i strid med FN-stadgan och folkrätten, jämte USA:s markering om militär beredskap att ta över Grönland och därmed gå till attack mot en alliansbroder befäster bilden av Trump som en självhärskare.
Nu använder också Trump sitt favoritvapen – tullarna – för territoriella krav på Grönland. Ett fulspel av en maktberusad ledare. En vidareutveckling av det som kallats Trumps transaktionella förhandlingsteknik, som snarast är en försköning av affärsuppgörelser som går ut på att berika honom personligen och muta motparten.
Trump ställer sig också över lagen på hemmaplan
Även internt beter sig Trump som en despot. Han anser sig stå över lagen sedan landets högsta domstol, som skulle säkra maktdelning, i princip gett presidentmakten fria tyglar.
Under 2025 gav Trump amnesti åt cirka 1500 dömda brottslingar och våldsverkare som stormade Capitolium 2021. Han har rensat ut 300 000 tjänstepersoner i statsförvaltningen (DOGE), lagt ner USAID, godtyckligt upprättat tullsatser, stämt mediaföretag som kritiserat honom, hotat och dragit in bidrag till fritänkande lärosäten som Harward, släppt ICE fria som ett slags stormtrupper som frihetsberövar papperslösa invandrare och kommenderat ut nationalgardet till städer styrda av demokrater.
Sammantaget framstår Trump-administrationen som fiende till både den fria världen och det liberala USA.
Folk och Försvar i en turbulent värld
Mitt i världens oro och larm anordnades den årligt återkommande konferensen Folk och Försvar i Sälen. Upplägget var förvånansvärt traditionellt, men programpunkterna präglades starkt av det nya världsläget och frågor kring i vad mån fastsurrandet vid NATO-masten är det som 2026 bäst skapar säkerhet för Sverige.
Många programpunkter pekade på hur Sverige uppfyllt sina plikter i NATO. Den svenska militären har varit föremål för många omställningar. För bara någon generation sedan byggde det på värnplikt; efter Sovjets kollaps byttes den strategin till ett nedbantat insatsförsvar med trupp i Afghanistan. Nu gäller det vår anpassning till och roll i NATO, just när alliansen hotas av sin egen mest centrala aktör USA. Vi möter därmed en värld där både militära hot och utmaningarna mot demokrati och rättsstat dels kommer från vår arvfiende Ryssland, dels från vår forna bundsförvant USA.
Försvarsanslagen i Sverige ligger 2026 på 175 miljarder kr och 300 miljarder upplånas för att stärka arbetet. Men har försvarsexperten Oscar Jonsson med flera rätt när de hävdar att för mycket resurser läggs på att springa fortare i gamla hjulspår?
Av inläggen i Sälen att döma finns ändå en insikt och vilja att vara öppna för nya synsätt och lära av krigföringen i Ukraina och exempelvis satsa mer på drönare och luftförsvar.
Den stora frågan rör dock inte inköpslistor utan det som dominerade i Sälen: ett vägval utifrån en helhetsbedömning av vilken allians som gagnar Sverige bäst. Ett NATO utan USA? Ett mini-NATO i nordväst, med Norden, Baltikum och Polen? Eller bara Norden?
En plan B, C och kanske D alltså. Men inte ens det räcker troligtvis.
Vi behöver också beredskap för andra hot och utmaningar som bara kort nämndes i Sälen: skydd mor stormar, bränder, översvämningar och tilltagande klimat- och miljökriser som hotar bebyggelse och försörjning.
Det är också uppenbart att svenskt försvar i extremt hög grad bygger på militära insatser medan politisk dialog, diplomati, utvecklingssamarbete med stöd åt demokratiarbete, rättsstat och mänskliga rättigheter helt hamnat i skymundan.
Precis som i inrikespolitiken domineras försvarspolitiken av hårda åtgärder och våldskapital. Frågan är hur klokt det är att så ensidigt arbeta med den delen av verktygslådan.
Sverige och Norden har t ex rika erfarenheter av medling som konflikthantering. Vi skulle nog kunna avlasta Trump en del av hans självpåtagna arbete kring detta. Exempel finns bl a i den nyutgivna boken ”The Peacemaking Mandate: Nordic Experiences in international Mediation” av de två Uppsalaprofessorerna Isak Svensson och Peter Wallensteen.
Ett orosmoment i det svenska breda totalförsvaret är också en annan föreställning som ledningen surrat sig fast vid: att marknadslösningar och tilliten till näringslivets aktörer ska säkra leveranser av transporttjänster och förnödenheter som livsmedel, mediciner mm i kristid. Det känns skakigt och inte alls tillräckligt genomlyst.
Ukrainastödet som del av Sveriges försvar
Sverige är ett föredöme i bilateralt militärt stöd till Ukraina, och pådrivande i EU:s 20e sanktionspaket mot Ryssland.
Rysslands krigföring i Ukraina framstår fortsatt som det dominerande hotet. Detta har förstärkts av de många cyberattacker som Ryssland alltmer aggressivt utsätter närområdet för. Frontlinjen i Ukraina står still och Ryssland anses ha rönt förvånansvärt begränsade framsteg på marken efter 4 års krigföring. Men bomberna mot städer och civila och särskilt mot elförsörjningen slår hårt denna kalla vinter. Putins framfart underlättas givetvis både av Trumps undfallenhet mot ryska krav och av alla hans utspel som flyttar uppmärksamheten till andra oroshärdar som Grönland, Gaza och Iran.
USA:s militär låtsas som om det regnar
USA:s högste NATO-general i Europa Alexus Grynkewich beskrev under Folk och Försvar läget som om hans ÖB:s uttalanden inte påverkade militär praxis. Generalen framhöll hur ”The High North” blivit allt viktigare genom isarnas avsmältning och det ökade intresset för Arktis i Ryssland och Kina. Genom sin stora numerär, sin övervakningskapacitet med satelliter och logistik med flyg och hangarfartyg är USA fortsatt den dominerande aktören i NATO. (Om bara viljan finns kan man tillägga).
Europa står sig gott enligt Saabs VD
Saabs VD Micael Johansson kylde ner oron över att Europa skulle ha halkat efter USA p g a överdrivna regleringar. Regleringarna behövs ansåg han och framhöll att Europas industriproduktion och forskningskapacitet står sig väl i jämförelsen. Utvecklingen går framåt rörande rymd och AI. Därtill är livskvalitet mätt som bl a livslängd högre i Europa än i USA. Budskapet stämmer väl med Stefan Fölsters debattartikel i DN nyligen där han påpekar att Europas andel av världshandeln är lika stor som USA:s, 14%,. Europa lider inte heller någon civilisatorisk risk – vår demokrati fungerar bra konstaterade Cecilia Malmström, tidigare svensk EU-kommissionär. Hon underströk att vi inte bör överdriva USA:s ekonomiska betydelse: vår transatlantiska handel omfattar 17 %. Vi kan minska beroendet genom att utöka samarbetet med bl a Latinamerika (Mercosur), Indien och Indonesien.
Kärnvapenhoten
Chefen för SIPRI, Stockholms fredsforskningsinstitut, Karim Haggag fokuserade på en fråga som ingen annan orkade ta tag i under Sälen-konferensen: det sista avtalet om kärnvapenkontroll (START) är på väg att löpa ut. Fortsättningen är oviss. USA kräver att Kina ska ingå, vilket Kina vägrar. Ryssland kräver att Frankrike och Storbritannien ska bli avtalsparter. Läget är låst och vad som förestår är en nära framtid med brist på insyn rörande kärnvapenlager och upprustning.
Till sist några slutsatser
Både Trump och Putin föraktar svaghet och agerar despotiskt så länge de kan. Europa, det europiska NATO och EU bör agera med självförtroende och insikt om den ekonomiska, civilisatoriska/demokratiska och militära styrka vi besitter. Europa behöver bygga nya allianser, och fördjupa relationer med länder som är mer eller mindre likasinnade, allt från Kanada och Australien till Indien, Indonesien samt länder i Latinamerika och på den afrikanska kontinenten.
Hur tufft det än verkar måste ett Europa i riskzonen driva på för kärnvapenförhandlingar. Det blir livsviktigt att stävja angrepp från alltmer despotiska och oberäkneliga supermakter med Putin, Xi, och i USA kanske 3 år till med Trump, följt av 8 år med JD Vance.
Sverige behöver en helhetssyn på försvaret som går utöver militärt våldskapital, till att arbeta med alla försvarsinstrument, utöver de repressiva. Det behövs stöd till civilsamhälle och trossamfund som stärker försvarsviljan och hjälper till att påminna om det vi försvarar: ett fritt och anständigt samhälle som omfattar alla, med respekt för mänskliga rättigheter och rättsstatsprinciper och ett demokratiskt styrelseskick.
Gerd Johnsson-Latham, chefredaktör för nätmagasinet Mänsklig säkerhet
Redaktör: Johan Schaar
