DEBATT: Vi ser nu ett allt råare samhällsklimat världen över, styrt av manliga politiska ledare och tech-miljardärer, där såväl kvinnor som frågor kvinnor generellt prioriterar marginaliseras. Trots att kvinnor 2026 är mer välutbildade och nått högre samhällspositioner än tidigare i historien saknas ett tydligt motstånd mot inskränkningar i kvinnors rättigheter och inflytande liksom mot den inhumana dagordning som tar fäste.
Det hårda samhällsklimatet och det grova och ofta sexistiska hat som riktas mot kvinnor som tar plats belyses tydligt i Erika Bjerström bok ”Demokratin dör i hettan”. Boken redovisar de omfattande klimathot som nu förvärras men som lämnas utan åtgärd p g a påtryckningar från fossilindustrin och fossilindustrins politiska uppbackare. Bjerströms bok är en av många som belyser hur just kvinnors inlägg i debatter angrips, inte med sakskäl utan med sexistiska angrepp på kvinnors utseende. Vi har sett motsvarande exempel från kvinnliga journalister och kvinnliga politiker på alla nivåer. Dreven mot kvinnor, inte minst näthat, uppnår alltför lätt sitt syfte att tysta kvinnor och stoppa deras påverkansmöjligheter. Just näthat och hatfullt agerande mot kvinnliga politiker har bl a redovisats av Brottsförebyggande rådet och SCB.
Vad som krävs är djupgående analyser om hur yttringar av hat, hot och våld mot kvinnor är kopplade till föreställningar om mäns överhöghet visavi kvinnor. En förklaring kan exempelvis vara att kvinnohat och våld uppstår och kan fortgå genom att kvinnor ofta tjänar mindre än män, har sämre pensioner och är därmed ekonomiskt beroende av män. Även våldsamma män.
Mycket återstår alltså att göra men frågorna har i hög grad försvunnit från den politiska agendan. Istället dominerar ämnen som primärt förespråkas av manliga väljare. Det rör hårda frågor som extremt och omotiverat påkostad repressiv kriminalpolitik. Det rör också en omfattande upprustning av det territoriella försvaret – medan försvaret däremot urholkas av landet som rättsstat med respekt för allas lika värde och rättigheter. När vi nu lägger miljarder på försvaret av det svenska territoriet borde det vara självklart att också säkra humanism och anständighet som värden vi ska försvara.
Bättre balans mellan olika prioriteringar
Det krävs bättre balans på den politiska dagordningen mellan olika intressen- vilket inte minst oppositionen som har en majoritet av kvinnliga väljare borde uppmärksamma. I början av februari 2026 presenterades forskning som visar att kvinnor av sina olika partier bara tilldelats 9 procent av Riksdagens topposter som ordförande eller vice ordförande i Riksdagens utskott. Det innebär att bara 6 av 32 som leder utskotten är kvinnor. SD som domineras och präglas av manliga väljare, manliga frågor och en manlig ledning har trots att de fått ett stort antal utskotts- eller vice utskottsordförande inte utsett en enda kvinna att representera dem på dessa höga nivåer.
Utvecklingen framöver oroar. Forskningsinstitutet V–DEM vid Göteborgs universitet visar hur män, särskilt unga män i TikTok-generationen, dras till den nationalkonservativa agendan och mer repressiva politiska agendor. Samtidigt visar V-DEM att kvinnor i betydligt högre grad röstar på partier på den vänstra sidan, mer präglad av värderingar om inkludering, hållbarhet, jämställdhet och ekonomisk och social rättvisa. Kvinnors prioriteringar kan säkert också förklaras av att de markerar preferenser för politik som gynnat kvinnor och avlastat arbetet i deras vardag, t ex bättre arbetsvillkor på kvinnodominerade arbetsplatser.
Jämställdhet – en integrerad del av demokrati och rättsstat
Jämställdheten är inget separat spår utan en del av demokrati, mänskliga rättigheter och respekt för en rättsstat som behandlar alla lika.
Brister i fråga om demokrati och rättsstat är globalt sett starkt förknippade med svag representation av kvinnor och begränsade rättigheter för kvinnor och flickor. Under det senaste århundradet har kvinnor globalt generellt kunnat åtnjuta mer makt i både familjer och på samhällsnivå. Det har, i olika grad, skett genom förändringar i kvinnoförtryckande lagstiftning som hindrat kvinnor att äga och fritt disponera sin egendom, att skaffa sig utbildning och förvärvsinkomster, rösta och kandidera i politiska val och röra sig fritt i samhället.
En grundförutsättning – som dock inte tillkommit alla – har varit kvinnors rätt att själva bestämma över sin sexualitet och barnafödande. Det är lätt att glömma hur enormt stor betydelse dessa förändringar haft.
Och det är på samma sätt lätt att inte uppmärksamma det motstånd och den motreaktion som växt fram bland många män.
Inget nollsummespel – även män har vunnit på jämställdhet
I Sverige har vi sett att kvinnors framgångar inte inneburit ett nollsummespel där män förlorat. Istället har begränsande och stereotypa könsroller luckras upp och gett människor ökade möjlighet att leva som de själva önskar. Dagens män har kunnat få en starkare föräldraroll och ökad närhet till sina barn. Både män och kvinnor har kunnat bidra till att bryta normer och manlig hackordning där aggressiva män dominerat både kvinnor och män. Det har lett till att nya frågor uppmärksammades i politiken, såsom utbyggd barnomsorg och äldrevård liksom investeringar i kollektivtrafik, dvs nyttigheter som mer efterfrågats av kvinnor än yrkesarbetande bilburna män. Även miljösatsningar och klimatarbete har under en lång period fått större uppmärksamhet.
Men pendeln har börjat slå tillbaka
Under det senaste decenniet har vi fått en reaktionär agenda som i många fall bygger på drömmen om en återgång till et 1950-tal när män var familjeförsörjare och åtnjöt rollen som familjens överhuvud. Medan kvinnors roll definieras som mödrar och hustrur.
Detta tänkesätt framstår inte som särskilt ”svenskt” utan präglas mer av reaktionära krafter i USA, Ungern och Ryssland där den patriarkala familjen lyfts som kärnan i ett extremnationalistiskt samhällsbygge.
I Sverige har det hittills – förutom hat och hot mot starka kvinnor – mest inneburit drev mot jämställdhetssatsningar och genusanalyser som syftar till att blottlägga makt mellan kvinnor och män.
Det kan observeras att angreppen som är odemokratiska till sin natur – inte uttalat är mot demokrati och rättsstat. Men genom att angripa jämställdhet och genus angrips de facto grundstommen i demokrati och rättsstatsprinciper om allas lika värde och rättigheter.
Angrepp i strid med grundlagen/regeringsformen
Angreppen mot kvinnors står i direkt strid med den svenska regeringsformen (RF) dvs grundlagen som varje regering har att följa och främja. RF:s andra paragraf inleds med orden ”Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet”.
Observera för övrigt att det står ”människans”, inte ”medborgarens”.
Samma paragraf anger också att ”Det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet…”
Idag kan vi dock konstatera att vi har ett regeringsunderlag, dvs regering styrt tillsammans med (eller styrt av) SD, som inte bara nonchalerar utan direkt motverkar grundlagens ålägganden.
Anmärkningsvärt nog vill regeringsunderlaget i sin dubbelmoral utvisa människor för bristande ”vandel”.
Dags för omtag
Självklart måste regeringsunderlaget enligt grundlagen aktivt motverka diskriminering. På samtliga områden som anges i regeringsformen.
Givetvis innebär det stopp för angrepp mot arbete med jämställdhet.
Och kraftfulla markeringar mot samarbetspartners inom SD som från ledande positioner i bl a riksdagen förhärligar manlig styrka och förlöjligar humanism och ”woke” dvs den tolerans, medmänsklighet och empati som bygger civiliserade och anständiga samhällen. Det är dags att bryta den skamlöshet och vulgära människosyn som nu brer ut sig, även på ministernivå.
Eller delar alliansen och SD och andra Elon Musks uppfattning att empati är något att förakta och något som försvagar människor?
Det är också viktigt att kvinnor – och män – var och en av oss, står upp för de framsteg som uppnåtts genom decennier av jämställdhetssatsningar. Dessvärre har nedmonteringen av folkrörelse-Sverige inneburit att vi som individer lämnats ensamma åt våra ”karriärer” istället att som förr hitta en balans mellan våra individuella liv och våra gemensamma intressen av att skapa anständiga villkor i samhället som helhet. Kanske behövs likt 1968 en ny kvinnorörelse och även bredare folkrörelser för att ge människor en naturlig plattform för samverkan och mobilisering för politisk förändring.
Vi är ju 2026 trots allt mer välutbildade än kanske tidigare i historien och kvinnor har nått högre positioner inom både politik oh näringsliv. Då är det dags och viktigt att uppvisa ett manifest motstånd mot den reaktionära dagordning som nu sprid och bygga ett samhälle som gynnar mänsklig säkerhet. Inte för några få utvalda utan för alla.
Gerd Johnsson-Latham, chefredaktör Mänsklig säkerhet
Redaktör: Lotta Schullerqvist
