Donald Trump har fortsatt sin målmedvetna nedmontering av regler, subventioner och forskning på klimatområdet. På möte efter möte håller han fram kol och olja, eller som han säger ”clean, beautiful C-O-A-L” och ”drill baby drill”. Den största spiken slogs ner nyligen – i och med att de lagrum som legat till grund för miljövårdsverket EPA:s reglering av utsläpp rivs upp.
Bild: Klimataktivister protesterar mot planer på oljeutvinning till havs
Donald Trump beskriver den globala uppvärmningen och klimatinsatser som världshistoriens största och dyraste bluff. Och han tillägger alltid att det är galna vänsterradikaler som står bakom.
Han är särdeles negativt inställd till vindkraft. I tal där han lovsjunger fossila bränslen varnar han för vindkraften som ett sätt att ”förlora pengar, förlora skönhetsvärden, förlora våra åkrar, döda våra fåglar. Och bortsett från det, funkar den inte alls”.
Detta sägs samtidigt som tecknen på att USA drabbas negativt av växthuseffekten blir fler och fler och med dem också de samhälleliga kostnaderna. Mindre snö, varmare temperaturer, mer utbredda skogsbränder, kraftfullare orkaner och havet som äter sig in längs kusterna.
Under den första mandatperioden gav Trump order om att USA skulle lämna Parisavtalet, urvattna EPA:s mandat, göra det lättare att få licens för utvinning av fossila bränslen och pausa gröna projekt.
Under sin andra period har Trump gått ännu längre. Förutom ett nytt uttåg ur Parisavtalet pågår en neddragning av personalen på EPA med runt en tredjedel. Subventioner och bidrag till insatser som betecknas som rättviseskapande ska mer än halveras. Vidare planeras att en större del av besluten på detta område överföras till delstaterna.
En målsättning för Trump tycks också vara att skruva tillbaka allt som Joe Biden gjorde. Han har satt stopp för vindkraftverksprojekt och sett till att dra in subventioner för köp av elbilar. Kritiken är vass mot direktiven för EPA och då särskilt krympningen av antalet forskare som både fördjupar kunskapen om miljöförändringar och övervakar effekterna av regleringar.
USA:s klimatlagar bottnar i omsorg om människors hälsa
Den amerikanska miljöpolitiken har grundats på lagen om ren luft 1970, Clean Air Act, ett utslag 2007 i Högsta domstolen benämnt Massachusestts v Enviromental Protection Agency samt en klassificering av sex olika växthusgaser 2009 under Barack Obama som blev en vägledning för reglering av utsläpp från fordon och motorer. Det är den sistnämnda, den så kallade Endangerment Finding (bakgrund här och här), om rådande och framtida hälsorisker på grund av utsläpp som Trumpadministrationen skrotat.
- Jag var stolt över att stå vid president Trumps sida och tillkännage att vi eliminerat Endangerment Finding. Detta är den största avregleringen i USA:s historia och kommer att spara amerikanska skattebetalare över 1 300 miljarder dollar, skrev EPA-chefen Lee Zeldin i ett debattinlägg på FoxNews hemsida några dagar efter en ceremoni (pressreleasen) i Vita huset.
Bland skälen som Zeldin angav finns också att beslutet från 2009 byggde på för pessimistiska premisser och att tolkningen blev för svepande under först Barack Obama, sedan Joe Biden. Nu, hävdade han, kommer nybilspriset att sjunka med 2400 dollar, samtidigt som folk slipper det han och Trump uppfattar som ett elbilstvång.
Ovetenskapliga beslut möter stark kritik
Reaktionerna blev naturligtvis ilskna på många håll. En tidigare högt uppsatt EPA-tjänsteman, Joseph Goffman, kommenterade dråpslaget på miljögruppen Sierra Clubs hemsida:
”Det här draget är ett fundamentalt svek mot EPA:s ansvar för att skydda människors hälsa. Det är juridiskt oförsvarbart, moraliskt bankrutt och totalt avskiljt från de vetenskapliga rönen.”
Stämningar i domstol förbereds med stor sannolikhet. Det kan i så fall betyda att HD på nytt får sista ordet. Domstolens sammansättning ser annorlunda ut än 2007, med sex republikanskt tillsatta domare i en konservativ supermajoritet som kan förmodas vara vänligt inställd till argument mot klåfingrig reglering.
Trumps fäbless för kol är ett mysterium, bortsett från att kolgruvearbetarna måste motsvara något slags manligt ideal för honom och att han vann stort i valen 2016 och 2020 i delstater som West Virginia, Kentucky och Pennsylvania. Men än så länge har de nya gruvjobben han lovat uteblivit, istället har både antalet gruvarbetare och antalet gruvor i drift sjunkit.
Ekonomisk konkurrenskraft verkar inte övertyga Trump
En annan aspekt, och ett lika stort mysterium, gäller Trumps ovilja att lyssna till varningar om att USA tappar gentemot Kina när det gäller förnybar energi, batteriteknik och elbilar. Allt fler jobb har skapats i den gröna sektorn och de uppgår till uppskattningsvis 5 miljoner. Sol- och vindkraft är nu konkurrenskraftiga och har anammats i både så kallade röda republikanska delstater, som Texas, och blå demokratiska delstater, som Kalifornien.
Nobelpristagaren Paul Krugman som numera skriver på Substack noterade nyligen att en ”el-tech”-tillvaro rycker närmare tack vare att grön energi är konkurrenskraftig och att batteritekniken stadigt förbättras för lagring av el:
”Precis vid den här tidpunkten – en tidpunkt när en övergång till en annan energi skulle öka, inte minska, den ekonomiska tillväxten har den amerikanska regeringen tagits över av folk som vill att vi ska förflytta oss bakåt. Trumpadministrationen har till och med presenterat en maskot, Coalie, i ett försök att göra en extremt smutsig energiform gullig.”
Huruvida klimatet kan bli ett lockbete för Demokraterna i mellanårsvalet i november beror bland annat på om opinionsmätningarna stämmer, med närmare 70 procent som uppger att de tycker att landet bör nå klimatmålen 2050.
Demokraterna velar
Enligt en färsk genomgång i Politico är det demokratiska partiet splittrat mellan climate hushers som försöker tysta ner larm om klimatet och falangen som vill se hårdare åtgärder. Intrycket blir att hysch-hysch-gruppen rycker framåt och att den andra gruppen inte vet hur de ska formulera målen så att de tilltalar väljarna.
Det troliga är vidare att klimatförnekare i hela världen noterar vad som sker i USA och kommer att flytta fram positionerna i många länder.
Fordonssektorn svarar för de största utsläppen av växthusgaser i USA. I de fortsatta analyserna av EPA-beslutet framhålls att det hädanefter inte kommer att finnas några möjligheter att begränsa vad som pyser ut ur avgasrören. Samtidigt har de stora biljättarna mer eller mindre övergett elbilstillverkningen och istället tagit på sig enorma avskrivningar av satsat kapital.
Karin Henriksson är journalist och författare, baserad i Washington. Hennes senaste bok, tillsammans med kollegan Maria Bouroncle, heter Washington DC. Makten. Historien. Kulturen.
Redaktör: Gerd Johnsson-Latham
